Vier Letzte Lieder – De fyra sista sångerna

Vier letzte Lieder, ”De fyra sista sångerna”, är Richard Strauss sista, postumt framförda, verk. Sångerna skrevs 1948, ungefär ett år före den då 85-årige kompositörens död. Uruppförandet med Kirsten Flagstad ägde rum i London 1950, lett av Wilhelm Furtwängler. Förmodligen var sångerna från början inte tänkta som en enhet, men de lämpar sig så väl för att uppföras på det viset att det snabbt blev etablerat.

De har en samling förföriska egenskaper som givit dem en säker plats i standardrepertoaren. Strauss återgår här till en mer traditionell tonalitet utan den kromatiska och ibland till och med dissonanta stil han experimenterat med i andra verk. När sångerna komponerades var de redan ”gammaldags” i stilen, men det bevisar kanske att det är strunt samma vilken teknik man använt för att komponera ett mästerverk. Strauss kärleksförhållande till sopranen märks kanske som allra tydligast här.

Att sångerna är så pass lyssnarvänliga som de är innebär dock inte att de är okomplicerade att sjunga. Inte bara Kirsten Flagstad, som sjöng dem vid urpremiären, utan även Elisabeth Schwarzkopf, vars version av sångcykeln blivit något av en klassiker, avvek i någon mån från partiturets instruktioner. Flagstad bytte ut Frühlings höga H mot ett säkrare G vid premiären. Schwarzkopf transponerade ner Frühling en halvton i sin senare inspelning av verket. Strauss kärleksförhållande till sopranen märks kanske som allra tydligast här. Att sångerna är så pass lyssnarvänliga som de är innebär dock inte att de är okomplicerade att sjunga. Upplev ”De fyra sista sångerna”, med fantastiska sopranen Marjukka Tepponen!

Text och bild: Göteborgs Symfoniker